En annan avgörande del som vi ska avhandla gällande no blame-kultur och ledarskap, är transparens. Varför är det viktigt att jobba med eller utifrån transparens?
Behöver min omgivning veta om allt jag tänker och företar mig- där det snabba svaret är, nej.
Och behöver min omgivning veta vad andra gör och kommer att göra- där det snabba svaret är, ja.
Vänta lite nu tänker du! Vad är detta för något egentligen? Jo det är precis det som det handlar om gällande ledarskap- där en stor grundbult är din egen integritet. Det är viktigt att du som chef motiverar dina beslut du fattar, för det i sin tur ger signaler till din omgivning att du har fattat vad du vidtar för åtgärder.
En amerikan vid namn Simon Sinek har uttryckt sig något i stil med- att ledare äter sist. Detta kan låta klyschigt, men utifrån att jag jobbat länge i försvarsmakten, så är det precis så det går till rent fysiskt- att du låter din trupp/ grupp etc äta för dig och du äter själv sist. Förvissad om att alla dina viktigaste verktyg har och får det de behöver för att kunna jobba vidare.
Men säger du till dig själv nu – vänta lite, hur är det då med självledarskapet som säger att det är som på flygplan, att du måste ta på dig syrgasmasken själv först innan du hjälper andra? Vi tar nu och går tillbaka till exemplet med utspisningen (äta i militära termer) och tar ett av flera exempel jag känner till när de omvända har utförts. Vid det tillfälle jag visualiserar här skulle en pluton (ca 40 personer) äta ute i skogen efter ett hårt övningspass och soldaterna fick order av befälen att förbereda för inför detta. Några skulle ta ansvar för att dela ut mat och de övriga tog fram utspisningsattiraljer, ställa undan sina trossar (ryggsäckar), ordna med materiel, samt ta fram utspisningsattiraljer (tallrikar, bestick och muggar) etc.
Vid detta tillfälle valde cheferna (befälen) att ta mat allra först och soldaterna hade inte hunnit ställa upp sig i led ännu för att ta maten. Då kommer en annan chef och ropar att denne har tagit fel mat och helt sonika tar med sig all mat på en pick up och försvinner från platsen. Kvar står chefer och skrapar i sig det sista av sin mat, medan soldaterna ser snopna på hur pickupen försvinner med maten i fjärran i ett moln av damm -och får helt sonika ingen mat.
Hur tror du nu att stämningen blev i plutonen efter detta? Tyvärr var detta även ett tecken på hur ledning utfördes av cheferna total sett i fråga just på denna pluton och således blev resultaten därefter. Sammanhållning inom enheten var urusel, prestationer var och förblev helt individuella då ingen ”offrade” sig för andra och helheten etc
I transparens återfinns även målstyrningen till del- att du som chef ser till att alla kan se målet ni ska nå. Dvs visualisera eller åtminstone göra vart ni ska ta vägen så begripligt att alla kan bilda sig en uppfattning om det. Vi kan ta ett av mina favoritexempel och det är Sir Ernest Shackleton expeditioner till sydpolen, även om ingen ännu varit på sydpolen och kunde förstå hur det var där- så gällde det att verbalisera en bild för alla att ta in hur det kunde vara där samt vad risker och faror innebar. Och har du likt Shackleton inte varit på sydpolen, så är det ändå viktigt att du skapar en målbild för vart ni ska på er resa. I hans fall skapade han en legendarisk annons för detta (sägs vara den korrekta i varje fall). Är det nu inget resultatmål ni kan uppnå, så använd ett effektmål istället- vad är det som sker när ni har nått dit ni ska nå.
Återigen använder jag mig av försvarsmakten som exempel. Som ung kadett på officershögskolan lades mycket vikt vid att lära ut pedagogik, retorik som jag nämnde tidigare. När lektioner skulle hållas var det således viktigt att med den begränsade tid som fanns till förfogande, krav ställa vad som skulle uppnås under och efter lektionen. Härvid skrevs upp Mål och Syfte- så att alla deltagare / elever kunde notera i sina anteckningar och höra och se det formella innan lektionen genomfördes. I slutet av lektionen repeterades sedan i plenum, inledningen med just mål och syfte. Genom detta förfarande befästes även kunskapen och gjordes reell. Det är även ett bra verktyg för att hålla möteströttheten borta och istället utnyttja det faktum att vi möts som individer i grupp.
Så att det som amerikanske Simon säger om syfte- är inget nytt, fast vad är å andra sidan nytt i ledarskap. Som jag tidigare nämnt så är vi som skapelse är över 100 000 år gamla.
Då som nu, följer människor andra människor – eller lämnar för den delen.