Månad: februari 2017

Om du inte leder dig själv, vem gör det då åt dig?

Jag tänker mycket på och kring uttrycket självledarskap och innebörden av det, men har svårt att få ihop en bild kring vad det egentligen är. Vad innebär det att leda sig själv? Är det att jag säger åt mig själv att idag efter jobbet ska jag gå och träna, eller är det än mera basalt som att till fika ska jag äta en semla som jag har införskaffat på lunchen, nu i dessa fastlagsbullars tidevarv som jag minsann är så värd. Eller är det helt fysiskt motoriskt- gå fram i korridoren till mitt rum och ställer mig bakom mitt upphissade skrivbord, startar datorn och välja bort att prata med Stina från IT som återigen berättar vad hon ska göra med familjen vid sommarstugan på semestern. Är verkligen detta ledarskap – att jag bestämmer över mig själv vad jag gör och inte gör?

En bra definition av ledarskap som jag har tagit med mig i min egen utveckling är följande: att få andra att av egen fri vilja nå överenskomna mål och resultat. I den sentensen handlar ledarskap om något annat än mig själv, det vill säga vad jag kan göra för att påverka min omgivning. Inte om mig själv och vad jag väljer att ta mig för, utan vad jag väljer att göra för andra och få andra till.

Många gånger när jag läser om uttrycket självledarskap så kommer bilder upp i mitt inre som ex från säkerhetsgenomgången ombord på flygplan. När det uppstår brist på syre/ normal andningsluft i kabinen och syrgasmaskerna fälls ner från panelen – vad är det då för instruktion som flygvärdinnan ger: sätt först på dig masken själv, hjälp därefter andra. Är det ledarskap – att först hjälpa sig själv innan jag hjälper andra? Ja till del är det absolut så, men är det verkligen ledarskap?! Utifrån flyg exemplet så för kanske 10 år sedan kanade ett flygplan av landningsbanan i Thailand (har jag för mig det var, i Asien i varje fall) och två svenskar filmade denna incident och sig själva när de övergav flygplanet och rusade iväg från det. När de filmar bakom sig och är kanske ett 100 tals meter från planet – är det bara dessa två som har kommit ur planet, inga andra passagerare är ute även om nödutgångarna är öppna så har inga fler kommit ut (alla överlevde även om några brittiska passagerare blev brännskadade när de hjälpte varandra ut ur planet).

Är det ett självledarskap eller när övergår definitionen av självledarskap till ren och skär egoism?

Kan självledarskap definieras såsom ledarskap över huvud taget?

Andra historier jag läser om och funderar själv över gällande ledarskap är precis det omvända – att först och främst hjälpa andra. Hur individer varit fastspända i helikoptrar som störtat i havet och nu håller på att drunkna men man skär loss sina kamrater först och inte sig själva. Hur det sista vattnet i gruppen ges till andra personer än sig själv i en öken utan liv samt en rad oräkneliga liknande situationer. Att göra för andra vad du inte gör för dig själv. Är det självledarskap – kanske? Eller är det bara uppoffring- fast är inte ledarskap att just offra sig själv? Som ledare kan du vid motgångar skona andra, men aldrig dig själv.

Oavsett var gränsen mellan dessa uppdelningar, så vill jag hävda att för att bli en bra ledare (det finns bara två sorters ledare bra och inte bra) så behöver din personlighet vara inställd på andra och deras behov före dig själv. Det blir som en variant av den sist pojkscouten – alltid redo för agerande samt att i alla situationer hjälpa andra först före dig själv.

Men observera att du måste själv orka med detta, klara detta för att kunna hjälpa andra, ha byggt upp ett förtroende kring att serva andra för att det ska fungera. Det ligger i din personlighet som även helt och hållet förankras i din självbild. Inte självförtroende – för det är vad som syns av dig utåt, utan din självbild – det som du ser inåt. Hur du ser på dig själv och vem du faktiskt är i dina ögon sett. Om du aspirerar på att bli en ledare för andra och åt andra måste du känna din egen självbild samt vara helt sann – mot dig själv. Du måste acceptera den för vad du är och känna igen hur din självbild känns, annars är risken mycket stor för att du agerar inkonsekvent i konsekventa situationer. Dina medmänniskor runt omkring dig får ingen tydlig bild av vem du är när du gör si eller så beroende på situationen, samt att du själv inte heller förstår varför du agerar som du gör/ gjorde. Allt det bottnar i din självbild.

Som ledare kan du alltid påverka kulturen i en grupp och organisation – men den börjar och slutar alltid med dig själv om den ska lyckas.