Månad: januari 2017

Ledarskap glödgas upp i agerandets ässja

Du hast mich gefragt und Ich hab nichts gesagt

Denna strof ur låten Du hast av tyska gruppen Rammstein belyser väldigt väl varför ledarskapet inom många svenska myndigheter inte sett ut att må särskilt bra under den senaste tiden. Att jag som medansvarig ställer frågor till chefer som inte ger något svar eller vägledning.

Denna trend har ökat i en allt raskare takt sedan millennieskiftet och kom tills nyligen tydligast fram i ljuset i samband med tsunamikatastrofen i december 2004. En handlingsförlamning där ingen just tog ledarskapet och med det som hör till det med dess viktigaste åtgärd – agerandet. När denna typ av icke ledarskap får fäste börjar inte bara en totalt nedåtgående spiral avseende resultat för organisationen i fråga, utan även ”blame game” och syndabocksjakt tar oproportionellt stor plats på bekostnad av positiv produktion. I tsunamikatastrofen hade vi jakten på uteblivet agerande att svara an kring ansvaret för att ingenting hände. Den jakten vet vi slutade med att en statssekreterare i efterhand fick löpa gatlopp för ett icke informerade av högre chef samt att en minister försökte tysta en pådrivande ansvarskrävande kommunikationsdirektör på ett stort resebolag.

Ansvarsjakten i efterhand är inte det primära i detta fall, utan det gäller chef/ ledarskapet – att agera när behovet så föreligger. Oavsett vilken nivå på chefskap – så smids ledarskap i agerandets ässja.

Denna typ av icke ledarskap har funnits att skönja i en rad samhällsbärande organisationer såsom skatteverket, försäkringskassan, migrationsverket, arbetsförmedlingen, polismyndigheten till nu det senaste och allvarligaste fallet med statens fastighetsverk. När direktören, som faktiskt låter sig intervjuas säger till reportern att han faktiskt trodde att det inträffade skulle rinna ut i sanden och glömmas bort genom att inte agera, så tror jag honom.

Han har verkligen trott på att bakom sitt skrivbord i gamla stan så stannar informationen som rör brottslig verksamhet hos honom och når varken allmänhet eller andra medansvariga på verket som inte behöver få veta detta. Att flera underställda på verket har informerat om indicier samt andra förehavanden, ser han som att det går att skadebegränsa genom att skapa en obefintlig transparens helt enkelt. Ett tyvärr vanligt misstag bland chefer som inte är lämpade för de situationer de ställs inför. Att lägga locket på, att inte agera, att tysta ner de som säger något avvikande- att inte svar på frågan helt enkelt.

Detta icke agerande chefskap är helt förödande för ledarskap som totalt eroderar bort genom att tron på just förtroende och tillit försvinner – och i slutändan ersätts med en bitterhet hos enskilda individer istället. Denna bitterhet kan även leda till att ” kan de så kan jag” tankesätt får fäste och andra individer börjar tänja på gränser – bara för att det går att göra så och komma undan ansvar. På så sätt urholkas moralen ännu mer såsom i en ond nedgående spiral. Denna variant av icke svar ledarskap ska inte förväxlas med ”fråga inte, svara inte” doktriner som kan finnas i vissa organisationer, men som ändå har ett fungerande ledarskap – fast det är sällan eller aldrig det leder till ett bra ledarskap.

Förutom att tron på ledarskapet försvinner i samband med denna typ av chefskap, så finns inte heller sällan den nödvändiga transparensen gällande fattade beslut. Beslut tagna i organisationer där denna typ av chefskap ifrågasätts inte nödvändigtvis mer än beslut tagna där transparens råder, men det kommer att ältas långt mer än behövligt pga att objektiva motiveringar inte framgått. Att motivering av syftet till varför inte har lyfts fram tillräckligt tydligt. I all bra ledarskap ska beslut kunna motiveras till varför dessa fattades och vad det syftar till. För det är endast då det skapas förutsättningar för att vi känner oss engagerade och delaktiga i processerna som leder till ett totalt sett bättre resultat för samtliga involverade.

Det är i övergången mellan chef och besluts processer ledarskap utvecklas – likt en smedja där ledarskap glödgas upp i ässjan, som sedan läggs på chefsstädet och med beslutssläggan bearbetas det fram en ny glödande färdig ledarskapsprodukt. Denna nyskapade heta produkt behöver snabbt kylas ner för att bli fast och hållbar i sin nya färdiga form. Slutligen behöver den slipas till lite här och var för att kunna användas i sitt nya användningsområde – ett nytt ledarskap baserat på de senaste fattade beslutet. Och som chef är du aldrig bättre än ditt senast fattade beslut, men du kan som ledare bygga upp en förtroendebank.

En chef kommer aldrig att kunna svara på alla frågor – men kan han eller hon inte svara på helt avgörande moraliska frågor som rör syfte kring varför beslut tas och fattas, kommer denne heller aldrig att bli en ledare

Så se till att hålla din ledarskapstemperatur uppe och underblås glöden i agerandets ässja