Subjektiv rekrytering med objektivt urval – eller var det tvärt om?

Nyligen genomförde jag test för en tjänst jag sökt där företaget skriver enligt följande:

“Då vi på X arbetar med fördomsfri rekrytering så får alla våra sökande genomföra testerna, många gånger innan vi ens läser ditt CV.”

Detta tycker jag är ett klart vettigt sätt i syfte att få en så objektiv bedömning som möjligt av kandidater som ansöker. Att du inte subjektivt sorteras bort pga etnicitet, kön, sexuell läggning etc.

Sedan kommer även den delen där företaget tar höjd för att vi alla är lika olika:

“Har du någon funktionsnedsättning som gör att du kan få svårigheter att genomföra testerna, t ex dyslexi – ta kontakt med oss. Det finns tidsbegränsade inslag i testningen som kan göra att dyslektiker missgynnas och vi vill gärna hjälpa till att skapa de bästa förutsättningarna för dig.”

Även detta är inslag som jag är fullt och fast med på- du ska inte diskrimineras pga olika funktionsnedsättningar eller hinder.

Men kvarstår gör frågan- var i detta skede kan jag påverka urvalsprocessen utifrån mitt subjektiva känslotillstånd? Om jag har en närstående som nyss gått bort och jag sitter med att planera begravning i knäet, ifall en närstående har blivit allvarligt sjuk, pågående skilsmässa,  våld inom familjen, missbruk mm.

Var kryssar jag i en ruta som ställer frågan: är du emotionellt stabil i dagsläget? Presterar du som du brukar göra idag gentemot andra dagar? Har du helt enkelt en dålig dag eller kanske till och med befinner dig i en depression, mental svacka etc. Vet jag om att jag inte är så mentalt stark som jag brukar vara? Ser jag ens det själv?

I en digital värld är det svårt att göra analoga urval, men det är viktigt att vi är objektiva i våra subjektiva val.